Alla dessa prylar... underbart eller?

Ibland blir jag lite sur på mig själv. Sitter och tittar ner i min nyinköpta fotoväska och konstaterar att det är tämligen rätt fullt sånär som på ett fack där kikaren har fått en liten plats. Börjar med ens att fundera på vad som skulle kunna fylla ut tomrummet och kommer raskt fram till att jag inte har något riktigt macro objektiv. Har ju tittat på alla härliga macrobilder med Tammy Bergström i spetsen och bara älskar hennes grodor. Ja de andra macrobilderna är inte dåliga de heller men ändå.

Så då kommer ha begäret fram. Ett 105 mm macro vore inte så dumt. Snabbt in på Fotosidan.se och kollar på en del recensioner, jämför, kollar bilder som är tagna med olika objeketiv och så ut på Prisjakt.nu och kolla priser. En ständig jakt på prylar. Och det har blommat ut ytterligare som den sanna nikonist man nu är när snart D300 är ute i butik. 17 rosa lappar om man skall ha extra batteri packen och det måste man ju. Eller? Blir bilderna så mycket bättre av alla måste ha grejer? Är det inte vi som håller i prylarna som gör bilden och redskapet är bara för att vi måste ha något för att bevara ögonblicket.

Träffade en fotograf för ett par veckor sedan som envist höll fast vid sin analoga kamera. Inte för att han inte ville fota digitalt utan för att han ville köpa något "rejält" om han nu skulle till att byta ifrån sin kära Nikon F någonting. Beundrar folk som håller fast vid det gamla. Varför kan inte jag det? För att jag inte vill vara kärringen mot strömmen? Kanske. För att jag är en stor prylbög? Absolut. För att jag bara måste ha allt i den tron att jag blir en bättre fotograf? Sannolikt.

Som tur är har alla pengarna tagit slut så nu får det bli upp till bevis att jag kan med det jag har och att det räcker gott i jämförelse med alla andra. Eller hur?

Inlagt 2007-10-20 22:04 | Läst 3788 ggr. | Permalink
Det är gött att höra. Göteborgaren (som håller med om att det är svårt att fokusera på varför man fotar)
Själv är jag fast i träsket och köper hälre kamera utrustning som jag motiverar med ett abstrakt mål, än att fotografera. Det för med sig två saker. En ständigt dålig ekonomi och att jag inte utvecklas som fotograf. Så jag hoppas att du kan bryta cirkeln snabbare än vad jag har lyckas göra. Själv har jag inte en DLSR ännu då det inte har funnits en tillräckligt bra kamera men tuvärr finns nu D3 så det kommer bli tufft att undvika köpa denna kamera innan ekonomin är okay igen så jag får lura mig själv att satsa på D3x istället.
Första kommentaren på en blogg från mig får du!
Känner igen mig helt, tur att man inte har mer pengar än man har...
Svårkommenterat...och litet känsligt ämne!! ;)
Skall ändå försöka! ;) Med risk att...!! ;)

Vi lever ju ganska bra här i I-världen!
I ett konsumtionssamhälle.
Och hjulen måste då såklart rulla! :)
Människor måste ju köpa mycket grejer!
Så det gäller att för förtagen att jobba för det!
Och bla. att försöka göra människor osäkra! ;)
Så att tanken skall dyka upp:"Räcker mina grejer verkligen till för att ta så fantastiska bilder!?" ;) :)

För att göra det hela inlägget litet kortare,
och ofarligare för mig ;)
det finns faktisk ett begrepp som heter "Konsumismen"!!

Ett sätt att leva....med en inre osäkerhet! ;)

Och jag tycker det är viktigt att då våga pröva en Nikon F!
Utan exponeringsmätare, med en Tri-X!
/Bengan



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver

XXX